Jag har det på tungan… Lethopedia!

Lethopedia är termen för att ha ett ord på tungan. Det kommer från grekiskans lḗthē (glömska) och λόγος (lógos, ord). Alla känner nog igen den frustrerande känslan av att ordet man vill använda fastnar på tungspetsen och att man inte kommer på exakt vilket ord det är. Det här är någonting som ofta uppkommer vid mer komplicerade eller ovanliga ord men kan även uppstå för mer vardagliga ord. Intressant nog är det inte ovanligt att man har en känsla av hur många stavelser ordet innehåller eller vilken bokstav det börjar på trots att man inte hittar just det ordet.

Varför fenomenet uppstår vet man inte – Det finns dock en del teorier:

  • Nervbanorna i hjärnan är föränderliga vilket innebär att de banor som vi använder ofta blir starkare och snabbare än banor som vi använder mer sällan. Dels kan det ha betydelse för hur nära vi har till ett ord. Någonting som vi säger ofta ligger således närmare till hands och vägen till ordet blir snabbare.
  • Somliga forskare menar att förklaringen till att ha ett ord på tungan är att olika delar av ordet finns lagrat på olika ställen i hjärnan och är kopplade till skilda nervbanor. Exempelvis finns kanske minnet av ordets betydelse på ett ställe, ordets morfologi (uppbyggnad) på ett annat och prosodin på ett tredje. Om nervbanorna som hör till de olika delarna inte riktigt samarbetar så kan det vara en anledning till att vi bara kommer på första bokstaven, eller ord som påminner om ordet som man letar efter.
  • En annan teori är att liknande ord dyker upp och hindrar det rätta ordet från att komma fram. Vi kanske kommer på en synonym eller ett ord som påminner om det vi letar efter. Då fokuserar vi på det ordet och det blir ännu svårare att komma på det som vi är ute efter.
  • Att tappa eller leta efter ord kan också ses som ett slags larmsystem eller tecken på att informationshämtningen inte är optimal. Om fenomenet till exempel återkommer när du studerar inför ett prov så kan det vara ett tecken på att du borde nöta lite till för att stärka de nervbanorna.

Även om känslan av att komma på ordet som man letar efter är förlösande så är det förmodligen inte den bästa strategin på lång sikt. Det finns de som menar att vi då bygger djupa nervbanor och lär oss att ta en omväg för att hitta just det här ordet också i framtiden. Mer fördelaktigt är det kanske därför att googla sig fram till svaret i stället för att gräva fram det ur minnet.

Arkiv
Du gamla, Du fria: En språkvetares hyllning till Sverige
Den svenska nationalsången ”Du gamla, Du fria” är mer än bara en sång – den…
Läs mer
Hur har det svenska språket förändrats sedan 1000-talet?
Det svenska språket har utvecklats avsevärt sedan 1000-talet då det förmodas ha uppstått. Under medeltiden…
Läs mer
Språkbråk i Mello – Nu kör vi!
År 1999 blev det återigen fritt fram för alla tävlande i Eurovision Song Contest att…
Läs mer

Ett ögonblick!

Din förfrågan hanteras