År 1999 blev det återigen fritt fram för alla tävlande i Eurovision Song Contest att framföra sitt bidrag på valfritt språk. Det var också det året som Sverige stod som segrare med låten Take Me to Your Heaven, framförd av Charlotte Nilsson. Sedan dess har Sverige inte skickat ett enda bidrag med svensk text till Eurovision. Antalet bidrag som sjungs på respektive lands huvudspråk har minskat rejält sedan språkregeln återinfördes. Den kommersiella kraften som engelska för med sig har betydelse och en låt på engelska får fler plattformar än en låt på exempelvis svenska.
Det finns de som sörjer den utveckling som skett, som menar att det är en del av konceptet att varje land ska visa upp sin kultur, där språket har en given plats. Om majoriteten av deltagarna sjunger på engelska så går man enligt vissa miste om en del av känslan, och bristen på variation gör tävlingen mindre intressant. De engelskkritiska personerna i Sverige ligger nog ändå i lä jämfört med fransmännen som under många år diskuterat språkvalet i landets bidrag. Debatten nådde till och med hela vägen till parlamentet där ord som landsförräderi ska har nämnts när man diskuterat det faktum att Frankrikes bidrag 2008 inte skulle framföras på franska, utan på engelska. Efter många sura miner beslöt man till slut att sjunga enstaka rader i låten på franska. Än i dag har fortfarande inte skickats ett enda bidrag från Frankrike där texten varit helt på engelska.
En annan aspekt av språkdebatten i de här sammanhangen är när en låt med svensk text vinner Melodifestivalen och där artisten sedan byter till engelska när det är dags för Eurovision. Är det då verkligen samma låt som svenska folket röstade fram som vinnare? Här finns det såklart olika läger, dels personer som ser fördelarna med ett engelskt bidrag i ett internationellt sammanhang, dels de som känner sig snuvade på konfekten eftersom deras telefonröster var menade att gå till en låt på svenska, inte engelska. Några som tidigt tycks ha trott på engelskans betydelse för internationellt genomslag var Herreys som 1984 vann Eurovision med sin Diggi-Loo Diggi-Ley. Vid den tiden var alla länder tvungna att sjunga på sitt egna språk men när de framförde sitt nummer på nytt efter vinsten så tog killarna tillfället i akt och framförde halva låten på engelska.
Hur det blir i årets tävling återstår att se. Om Sverige skulle vinna årets Eurovision med en låt på engelska så är det förmodligen få svenska tittare, oavsett inställning till frågan som skulle rasa över valet av språk. Ungefär som när Nilsson vann med Take Me to Your Heaven som ju till en början framfördes på svenska under namnet Tusen och en natt.