Doktor Esperanto var det pseudonym som upphovsmannen till språket använde och som gav namn till det mest spridda planerade språket. Hans riktiga namn var dr. Ludwig Lejzer Zamenhof och han föddes i Polen i mitten av 1800-talet som på den tiden var en del av det ryska imperiet. Eftersom befolkningen bestod av många olika grupper och således olika språk uppstod det enligt Zemenhof onödigt mycket missförstånd som ledde till konflikter.

Redan i sina yngre år väcktes idén om ett universellt kommunikationsmedel och han påbörjade det omfattande projektet – att skapa ett nytt språk. Grundsyftet var att underlätta samexistensen mellan människor och kulturer. Tack vare ett förskott på frun Klaras hemgift så kunde Zamenhof ge ut sin första lärobok år 1887 som innehöll runt 800 grundord. Som jämförelse kan nämnas att den senaste stora ordboken för esperanto innehåller 16 780 grundord.

Den kanske viktigaste aspekten av språket är att det ska vara lätt och logiskt, det ska gå snabbt att lära sig. Språkets konstruktion kan jämföras med lego, där man bygger på bitar som behåller sin form utan att böja dem. För den som är flitig är det fullt möjligt att lära sig strukturen på någon timme. Här kan du lyssna på hur esperanto låter: https://youtu.be/A9BO3Sv1MEE

Under 1900-talet fanns planer på att etablera en stat med esperanto som huvudspråk. Området Moresnet – ett neutralt område på 270 hektar som styrdes av Nederländerna och Preussen skulle omvandlas till staten Amikejo. Namnet kan översättas till vänskapsplats och flera personer som var bosatta i Mosesnet lärde sig esperanto för att förbereda sig. Till följd av den politiska situationen och i förlängningen första världskriget blev dock drömmen om vänskapsplatsen aldrig verklighet.

Esperanto är kantat av en del fördomar som till viss del skadat språkets rykte. En mer eller mindre spridd fördom om är att talarna har som mål att alla andra språk ska försvinna, vilket är något som anhängarna motsätter sig starkt. Enligt dem är syftet med språket att fler ska kunna mötas på samma villkor och ha samma förutsättningar i exempelvis arbetssituationer – Vilket modersmål man har bör inte bli ett hinder för att utvecklas och avancera karriärmässigt.

Framtiden för esperanto är svår att sia om, men att det kommer att bli ett gemensamt språk för hela världens är ytterst tveksamt. Tur är kanske det – Vad skulle annars alla översättningsbyråer göra om dagarna?